Dansk-svensk gårdshund

ett kulturarv att förvalta


Den dansk-svenska gårdshunden är en Svensk lantras och har sedan lång tid tillbaka funnits på gårdarna i framförallt södra Sverige och Danmark, men den har även varit spridd i andra Östersjöländer. 
Exakt hur gammal rasen är är oklart, vissa menar att den stammar ända från vikingatiden, medan andra talar om några hundratals år. Helt klart är att rasen kan räknas till Sveriges ( och Danmarks ) riktigt gamla hundraser.
 

HISTORIK
Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk-svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. 
Den dansk-svenska gårdshundens kynologiska ursprung är oklart. Troligen har den sitt huvudsakliga ursprung dels i pinscherraserna och dels i de brittiska vita jaktterrierna, från vilka även Jack Russell terriern och Foxterriern stammar.
 
ANVÄNDNINGSOMRÅDEN
Gårdshunden är en liten, pigg, frisk, sund och mångsidig familjehund som lätt anpassar sig i de flesta situationer. De flesta hundsporter lämpar sig bra som aktiviteter för en gårdshund.
Än idag tjänstgör en del dansk-svenska gårdshundar som råttjägare på gårdar, men det stora flertalet är sällskapshundar. Uppskattningsvis används ett dussintal hundar som aktiva jakthundar för att korttidsdriva rådjur och annat mindre vilt, apportera och eftersöka.
 
HÄLSA
Gårdshunden är generellt en frisk och sund ras med få hälsoproblem. 
Två sjukdomar som förekommer kan nämnas; höftledsdysplasi (HD) och ett fåtal fall av leg perthes (nedbrytning av benvävnad i lårbenet).
En gårdshund räknas inte som färdig i kroppen förns den är 3-4 år gammal.
 
EGENSKAPER OCH MENTALITET
Gårdshunden tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt, och den kräver en del aktivering. Trots att rasen är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande hund.
Den behöver någon form av regelbunden stimulans för att må bra.
Mellan arbetspassen är den en riktig kelgris som gärna kryper upp i knät, ligger nära intill och kopplar av. Gårdshunden tycker mycket om värme och ligger ofta och kopplar av i solen. 
Det är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde.
 
STORLEK OCH UTSEENDE

Mankhöjd för hanar är ca 34–37 cm och tikar är ca 32–35 cm. Den har mycket kroppsmassa. Kroppen är svagt rektangulär. Huvudet är litet i förhållande till kroppen. 
Svansen är naturligt långt, halvlång eller så kan hunden födas med stubbsvans. Pälsfärgen är övervägande vit med en eller flera fläckar i olika färgkombinationer.
 
PÄLSVÅRD
Pälsvården är i princip obefintlig på rasen eftersom pälsen ska vara hård, kort och slät utan underull. I fällperioden kan man borsta igenom hunden dagligen, vilket brukar räcka för att hålla pälsen fin och därutöver kan man ge den ett bad vid behov.